"En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Eleverna skall få möjligheter att ta initiativ och ansvar." Lpo 94:1 femte stycket.

"Eleven skall i skolan möta respekt för sin person och sitt arbete. Skolan skall sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära." Lpo 94:1 femte stycket.

Mellan 2 och 10 % av barnen har begränsat arbetsminne. Normalt arbetsminne när man är 10 år är 7 plus/minus 2 enheter. Med max 6 elever så får 92 - 98% av eleverna chans att få överblick över den sociala situationen. De få återstående kan man därför lättare hjälpa.

Att få överblick över den sociala situationen är en förutsättning för att man ska kunna känna samhörighet med hela gruppen. Subgruppsfenomen kommer ändå alltid att existera, men är betydligt enklare för läraren att hantera.

Om gruppen kan nå enhet (som bygger på att alla får vara med som man är) finns chans att nå konstruktivt samarbete med andra grupper. Svårigheter att få grupper att samarbeta med varandra (i stället för revirstrider) beror nämligen mestadels på projiceringar. Behovet att projicera minskar om alla får vara med på sina villkor. Hur skulle man kunna komma dit om inte gruppen är så liten? Om man inte får tillräcklig överblick för att känna sig trygg?

"Skolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den skall framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana." Lpo 94:1 tredje stycket.

Bland vuxna är det ett känt faktum att när en grupp blir fler än 8 så brukar minst en person tystna (talar inte spontant utan måste tillfrågas). Vid 12 eller mer är det bara ett fåtal som talar spontant. De som klarar 15 gruppdeltagare klarar hur många som helst. Det här har delvis med vårt arbetsminne att göra. En vuxen person har inte större arbetsminne än en 10-åring, dvs 7 enheter. Har man inte överblick över den sociala situationen är det svårt att mobilisera mod att yttra sig.

Att placera barn i en grupp på över 6 personer ställer alltså överkrav på deras sociala förmåga. Överkrav gynnar inte utveckling - tvärt om.

Med maximalt 6 elever får ledaren (läraren) för gruppen en rimlig chans att hantera grupprocesser. Sedan krävs det naturligtvis också kunskap av läraren i ledarskap, inklusive grupprocesser. Relevant psykologisk kunskap finns tillgänglig (genom till exempel skolpsykologerna), men är en allt för ofta dåligt utnyttjad resurs.

När färre har något att säga och önska är naturligtvis vägen till konsensus snabbare än om många har något att säga och önska.

Konsensusbeslut främjar känsla av samhörighet.

"Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling." Lpo 94:1 fjärde stycket.

Många forskare framhåller betydelsen av ett gott förhållande med goda möten mellan lärare och elev. Med goda möten menas att eleven är och känner sig sedd av läraren. Att känna sig sedd innebär att en positiv anknytning till skolan gynnas. Det är en av de viktigaste salutogena faktorerna som finns i ungdomarnas värld. I samma mån som läraren faktiskt ser eleven har läraren möjlighet att lotsa eleven vidare i sin utveckling.

Om en lärare har 20 elever har han/hon en genomsnittlig chans till möte med varje elev ca 2 min under en 40 minuters lektion (om tiden enbart ägnas åt individuella möten!). Om läraren istället har 6 elever får var och en i genomsnitt mellan 6 och 7 minuter.

Tryggheten i gruppen gynnas av att man får överblick över den sociala situationen, man är sedd av läraren och gruppen är stabil över tid.

"Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper. I samarbete med hemmen skall skolan främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar (1 kap. 2 §).

Skolan skall präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa. Skolan skall därvid vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen." Lpo 94:1 femte stycket.

Också föräldragruppen får större chans att utveckla god gemenskap om den är mindre. Den kommer inte ner i det optimala antalet (för en grupp) då varje barn kan ha mellan en och fyra "föräldrar". Men förutsättningarna är ändå betydligt bättre än i nuvarande normalklass.

Med en fungerande föräldragrupp kan också föräldrainflytandet bli mer reellt. Samarbetet mellan hem och skola kan därmed lättare utvecklas.

Lärarens kontakt med varje barns föräldrar får möjlighet att ta den tid som det kräver. Det betyder att chansen till goda allianser mellan hem och skola kan utvecklas. Det är en av de viktigaste salutogena faktorerna i ungdomarnas värld.

Under förskoletiden finns tryggheten i första hand hos personal och föräldrar. Man söker kamratrelationer och det är viktigt att hitta någon eller några man tycker om att vara med. Då är urvalet viktigt. Förskolepersonalens proffessionella observationer är viktiga bidrag till bra gruppsammansättningar i skolan. Kanske går det att bilda åtminstone stommen till de grupperna som sen blir klasser, redan i förskolan. Ju äldre barnen i förskolan blir desto mer av trygghet söker de i barngruppen. Så även i förskolan är det viktigt med små stabila grupper. Men det är ingen panik om dessa bildas successivt under barnaåren, om det finns en trygghet att få i vuxenrelationer.

Det är inte lätt ätt göra rätt från början. Det är ingen fara att ändra på grupper som uppenbarligen inte fungerar. Men gör detta i början av första läsåret!

Låt det vara tydligt att första tiden är till för att få ihop fungerande grupper. Begränsa tiden tydligt och ha effektiva arbetssätt att testa gruppsammansättningar under tiden. Utgå från en gruppsammansättning. Testa i projektarbeten eller liknande andra konstellationer. Slut grupperna efter prövotiden så att stabilitet i tillhörighet signaleras. Gör prövotiden kort.

"Skolan skall sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära." Lpo 94:1 femte stycket.

Trygghet för barn är främst hållbara relationer. Med en bas i ett mindre antal över tid hållbara relationer får man kapacitet att ansvarsfullt relatera i nya sociala sammanhang med det djup som situationen kräver. Utan den basen utvecklas somliga till att alltid vara för ytliga i sina kontakter, andra alltid för djuplodande (vilket i sin tur kan leda till att man får svårt att komma in i gemenskaper av rädsla mm eller att man gränslöst blottar sig eller kommer för nära), men adekvat ansvarstagande blir svårt.

Är man trygg vågar man släppa sitt perspektiv. Därmed gynnas dialog och inlärning.

Med en liten grupp som är stabil över tid har läraren möjlighet att långsiktigt bearbeta relationerna mellan eleverna i gruppen. Man kan inte förvänta sig att alla eleverna utan vidare ska trivas ihop. Det som de då får lära sig är att det är skillnad på att vara sig själv och att vara elev. Elev är en roll och en arbetsrelation. När man kan skilja på det kan man också arbeta ansvarsfullt även med personer som man inte skulle välja att ha en nära relation till. För detta krävs inte bara att gruppen är liten, utan också att läraren har kunskap på området. Men med den kunskapen finns förutsättningar till ett sådant arbete om gruppen inte är större än 6 och den får vara stabil över tid.

Med samarbete mellan klasserna finns möjlighet att hitta nya konstellationer som fungerar bättre än befintliga. Om bearbetning av relationerna i befintliga klasser inte är tillräckliga ska man naturligtvis utnyttja möjligheten till omgrupperingar.

Nya konstellationer ska man dock vara mycket sparsmakad med. Bearbeta relationer i första hand.

Att hitta kamrater är ett av de starkaste skälen som jag ser det att ha större klasser. Att hitta bästisar och bundisar är mycket viktigt. Med en liten klass är det självklart mindre urval. Hittar kamrater gör man bland de man har saker (tid, intressen, erfarenheter, kunskap etc) gemensamt med. Därför är det viktigt att om normalklassen blir 6 elever, denna klass har mycket samarbete med (en - och så småningom flera) andra klasser.

"Förståelse och medmänsklighet

Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten. Ingen skall i skolan utsättas för mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt bekämpas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.

Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla, tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där." Lpo 94:1 andra stycket.

Om klassen kan bilda en god arbetsgrupp, så kan den också samarbeta bättre med andra grupper. Om den är genuint sammanhållen (alla är accepterade som de är) så finns mindre splittingtendens. Får man då inom skolans värld öva samarbete mellan grupper motverkas revirbyggande (som i annat fall kan bli resultat av ett passivt smågruppande med mycket långa relationer ("social inavel")).

Med en trygg "vikänsla" är det som är utanför gruppen inte så hotfullt. Då blir det lättare att "vi" och "ni" tillsammans kan bli ett större vi. Med upprepad erfarenhet från skolan att detta är möjligt, motverkar vi främlingsfientlighet och rasism.

Vuxnas förebild är en stark faktor barnens personlighetsutveckling. Att lärare kan praktiskt visa samarbete är därför av stor vikt. Det ger också ett mindre utlämnande av barnen till en lärares pedagogiska stil och värderingar. Det är också en förutsättning för att olika klasser ska kunna samarbeta över längre tid. Att bilda lärarlag (som är stabila över längre tid) är en god organisatorisk lösning. Det är kanske inte den enda möjliga. Men utveckla arbetslagen innan ni prövar något annat! Också utvecklandet av arbetslag ger nämligen både en god erfarenhet (för lärarna att ha med sig i sitt arbete med barngruppen) och förebild för barnen.

Som vid allt samarbete krävs tid för kommunikation. Det är arbetstid. Med färre barn i "sin" klass att planera för kan hända att det blir möjligare att hitta tid för kommunikation i arbetslaget.